jag har vart över allt i världen
halvvägs till månen
för att omfamnas
av killen tvätt emot
en kvart från var jag bors
är det inte konstigt hur
livet ter sig
trodde aldrig att du skulle
gilla mig , rakad och alltid skakar
bara faller men i alla fall dig
såg tecken att du gilla mig
omsorg , empati och sympati
menas det här att det vi
att himmelen har stängt för i natt
och allt var kaos
kommer ihåg hur du satt
som en liten katt
på min säng
distans , men ändå
hur jag aldrig ville du skulle gå
men du var på din fikapaus
gömde dig från henne
och kom in till mitt inre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar