jag minns när jag mötte min prins
hur jag rullade in på hans slott
hade glömt bort hur muskulös
jag varit under mina 100 dagar i coma
då allt jag bara gjorde var och sova
kommer ihåg hur jag föll ur stolen
in i dig , hur vi krånglade för att få upp mig
tog ett tag men jag är van , falla är det enda jag gör
men för en kille som dig , jag var : dör
men jag kom på himmelriket var hos dig
hade redan vart och lekt med djävulen
jag kommer ihåg dina ögon och vart trygg i själen
dom påminner om värme in värld full av kaos
och det var perfekt utsikt när gränserna var stängda
så vackra och full av hopp , när alla broarna var brända
det blev mitt andra hem när tiden var som värst
and thats why we always be friends , even if it ends
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar