började skriva för jag inte ville glömma
ironiskt nog kan jag nu inte dig, glömma
redigera minnen , spara dig i ett usb minne
för du är den enda jag vill ha kvar , Krille
försökte sudda bort dig men du kröp inom min epilepsi
där ingen annan varit och jag kommer ihåg hur jag va så tafatt
runt dig , stammande och hur du hjälpte mig hitta orden
hur jag låg och lyssnade på radion hela natten
och en halv timme innan du kom var sömnig
men vetandes av att du skulle på besök
även om det bara var för att ge mediciner
men jag för fan , spydde upp i dina händer
det brukar menas att man är vänner
ja menar det är vad jag hört
hur du kom in och satte sig på knä
hur jag blunda så hårt jag kunde
för jag kunde i tro vad som hände
kunde drunkna i dina blå ögon
men det var din ljuva röst
var det som tog ett tag i mitt bröst
och förlåt krille men du är bättre än jag
på social etikett och jag hör dig i varje sång
du gjorde livet i pandemin till ett dansgolv
och jag vill inte gå hem
efterfest hos mig
ta med dig alla du känner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar