jag tycker det är lite galet att jag åkte världen runt och nästan till himlen , för att falla få drömkillen när du fanns knuten , tvärt emot snuten . hur du fick mig falla från rullstolen
med en look sådär , levande karaktär och jag tänkte du måste vara från … Nordpolen !
För du är gåvan som fortsätter ge, trodde aldrig du skulle ha en moral så där
typ omöjligt att inte bli kär i någon som ser ut så där men beter sig , som en man
så klart jag föll i din , famn och kommer hur du red mig likt rudolf , genom korridoren
fram och tillbaks och jag minns hur jag såg din blick och kom till spiltan
det kanske låter galet men du blev min … hjärta spader , hur du är butter men gör mig så glader
där du i din uniform , och tar mig med storm … utan att du vet det , jag vill inte medge det
men du kryper in på mig som min epilepsi gör om natten och jag minns hur du strök mig om natten
hur jag vart nästan intagen för covid , såg jag att du under masken blev … ledsen ?
kanske du hade börja falla vi både inte fick , kanske det var bättre att det gick som det gick ?
men för för mig du gav mig ljuset i mörkret och jag är tacksam för det
och jag gör inte oss till en hemlighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar