jag brukade känna mig så osäker i den där
jävla epileptiska hatten
men du strök mig som katten
har aldrig känt det för
och jag kommer ihåg jag trodde killarna på Niva
var bäst för räddat mitt liv ( en kille hette Kristian )
och han var en kopia av dj zedd
så när jag vaknade upp ur min koma
vart jag riktigt rädd
det var en kille som jag öva upp styrka med
armbrottning och det var martin
och jag gillade honom mest
för han investerade sig i patienterna mådde
deras fritids intresse och han och jag hade en viss
del av musik intresse men inte allt
jag kommer ihåg hur jag börja studera allt
göra små historier och fortsätta på garnisonen
jag kommer ihåg vad rädd jag var
för och få reda på om jag testat positiv för covid
och jag minns hur jag vart övervakad , kontrollerad
som jag gjort något dumt och hur den enda sjuksjökerskan
som våga träffa mig kommer jag inte håg namnet på
men jag kalla henne bumbi björnen för hon hade tofsar i öronen
efter ett var det dags för mig att komma till stället jag fasat för
trott att det är här all människor kommer för att dö
men du fick mig leva , ironiskt
ja Garnisonen , var magisk och perfekt
speciellt för mig att hitta min , lyrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar