jag kommer ihåg förta gången jag flytta hemifrån
jag var så blyg , vågade inte ta min plats
men du såg att jag fanns
en ensam själ fann en annan
i ett annat liv det stör mig inte längre
att du går hem med henne
för jag vet var jag har dig
ingen intrig över en skitgrej
folk med min diagnos
blir ingens , sötnos
medan ingen förstår
inte ens min doctor
du blev en vän
och jag förstår mig själv bättre
vissa dagar är sämre
men det är skönt att höra av dig
för det är lätt att bli isolerad in värld
som denna och speciellt under karantän
ja , alla behöver väl en vän
hur vi gick på samma skola , tillbringa samma timmar
lektioner och skolresor . hur vi gick från främlingar
till vänner som satt uppe och kolla på filmer
en ungdoms film som blev en poem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar