har aldrig haft det som det där
om jag var kär ...
jag vet inte riktigt
allt jag vet att du fick mig känna mig så viktig
har alltid försökt att sudda bort min sjukdom
min dödsdom , hur jag varit det svarta molnet i rummet
ingen som förstår , fan vad jag hata mina tonårs år
hur alla gick på fester jag aldrig vart inbjuden på
den ända inbjudan jag fick var till sjukhuset
bitterljuvt och han hade röst som sammet
det var perfekt
hur du fick varje defekt
va jut det , perfekt
målade mig som ett kinderägg
och hur du satt där på min säng
även om det bara några minuter
du vet jag kom i himlen
och hur jag kräktes upp medicinen
i dina händer men du dömde mig inte
bara torka mig runt munnen och då viste jag
vi var vänner ,visste du att du har finare ögon
än varje stjärnhimmeln och varje gång jag tittar i dem
får jag svimmel , vaklar och ramlar famlar men vet du är där
som ett säkerhetsnät och man lär sig med erfarenhet
att ibland är kärlrk värre än vänskap
så allt jag begär är ... gemenskap
i en värld som splittras sönder
blöder
är det skönt att ha en trygg punkt
om bara för en stund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar