han har krigat sedan barnsben , mönstrat och sitter med något starkt i sin kopp i hörnet " helst vill jag ha honom i örngottet " men säg det inte högt för då kanske allt blir förstört . Hans ögon är fulla av sympati , empati men jag vill ha garanti det är vi " vad än det här kan bli " när jag kommer ut , kommer du in , kommer du hjälpte mig i sängen , tror inte jag kommer känna några händer som hans , och jag gillar hur du satte mig ur balans om det här var därför jag kom , jag är glad jag din vänskap vann , jag kommer ihåg hur jag gled ur dina händer och hur du tog tag i dem som vi var , vänner . snyggast i arbetskläder men jag slår vad att du ser bättre utan dem och alla här vet ju jag vill ha dig som pojkvän . har inte känt sådant här sedan jag var typ åtta , och av alla som arbeta där du var ingen medelmåtta , du var en local star och jag fattar inte hur dina föräldrar fick en stjärna till son och jag undrar om dom fattar vilken kvalité du har , medans andra ger kärlek av , kvantitet du fattar och ser , och jag tror att det är att anledningen att jag fortfarande andas och lever
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar