tystnaden

 jag kommer ihåg hur jag gled in i ålderdomshemmet , kändes till början så avskyvärt . det pågick ungefär i 3 sekunder innan jag och föll ur rullstolen , som värsta akrobaten har aldrig haft någon slags balans men dig gick livet som en dans , tack dina föräldrar , för du finns , för du är prins .   hur jag kände mig så ful men glömde bort det liksom för en gång hade jag kul . någon att leka och smeka , och ja , jag visste det här skulle hände så , var liksom poängen . har gillar mest hur du stylade mig varje dag , som en personlig stylist  och smeta mig likt än makeup artist . hur du är local star och jag vet vart du är,  och vart du än är jag du vet du vet du är av någon , kär . är inte perfekt ( far from it with my fits and tantrum in chatroom ) men jag föredrag en tyst tyst i allemans rummet , om bara för det fina sällskapet . #you because i kinda like you . och jag gillar hur du slog dig ner på rasten , med en kopp kaffe - vi sa inte mycket men jag älskar tystnaden , det är något fint i den .