jag kommer ihåg första dagen , hur jag ramlade ur rullstolen , tagen av din skönhet - du var så himmelsk , tro mig jag har himmeln runt hörnet , och döden på snabbnummer , och fattar inte varför någon vill ha någon som mig men jag har känsla av att du diggar mig lika mycket som jag gör skriver till dig i mina texter , fattar om du upptagen med ditt , jag har faktiskt mitt , det är bara att jag behöver en karaktär och bli kär i då och då och du är bättre en min poesi och i mitt hjärta har du fri logi men du upptar mina tankar , är vi mer än vänner - vad är du känner , ja du sitter och hänger här , på mina armar och bestämmer vad jag ska skriva och balanserar på huvudet , tillåter mig få hjärnkapacitet och aktiveten .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar