vi sa inte mycket men det vi sa, betydde så mycket . det var som du fick mig fatta vad kärlek var när hela livet jag gått med frågor men inga svar . hur du hantera mina sjukdom utan döma och även fick mig, glömma den var typ magisk för du typ kröp in, närmare än min epilepsy hade gjort eller kanske är det bara i min fantasi men jag gillar typ dig för att jag träffade under denna mörkaste tid, pandemi då all var käpp rätt och helvete men du fick mig, hur du fick mig tappa mitt fotarbete och falla för dig och det är okej om du inte gillar mig jag bara gillar din stil och hur du körde för fort med min rullstol i fel fil , jag tycker det är lite galet att jag åkte världen runt och nästan till himlen , för att falla få drömkillen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar