jag väntar på dunder , men sakta går vi under , borde släppt dig när jag lämna men kan inte annat än tänka på dig , förväntar mig mig mirakel , var som helst jag går jag når spektakel , förstår inte hur jag faller ur rullstolen , hur allt blir ur obalans när jag såg dig och hur gick från " friends " till att jag blev värsta Shakespeare och börja skriva dikter om den här assisten - hur du gick från en främling till någon jag inte kan sluta tänka på , du är till och me bättre än Romeo och du påminner mig om Diplo , får rummet röra sig , havet gungar och i taket finns inga stjärnor men men jag blir gång på killar med hjärnor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar