doften av rostade bönor , möts av kacklade hönor och försöker stänger ute ljudet , det är ett ljusspel och det känns som ett drömspel när du slår dig ner vid hörnet för en stund , jag låsas att du är min och alla vet jag har paxat dig som min , hoppas det inte gör något en kopp kaffe , något bara klaffa när vi var där , från jag föll ur min rullstol likt en akrobaten , hur du plockade upp mig som en kaffe kopp , hur mina muskler sa stopp och hur mitt hjärta var fylld av smärta ... tills jag mötte doktor studenten på ålderdomshemmet , hur jag var så avundsjuk på Stina för hon fick ligga på din arm , hur du har ett sätt att han smeka , leka med mig och du är inte ens här , hur jag undrade om det här är att vara kär ? vill inte gå över gränsen men alla vet ju att de bästa minnena är gjorda när man går över gränsen , och du vart drömgränsen !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar